onsdag 25 mars 2015

Glad Våffeljärn!


Jag: "Glad våffeldag älskling!"

Fästmannen: "Glad våffeljärn!"

Jag: "Vaah? Hahahaha..."

Sedan skrattar jag hysteriskt i minst 5 minuter, eftersom det alltid brukar vara jag som säger någonting skumt och konstigt. Och då menar jag. alltid... Men den här gången var det fästmannens tur! Det var ju inte ens grammatiskt korrekt, det borde ju i så fall varit "Glatt våffeljärn", hehe, men jag tyckte det var helt hilarious!

Men glad våffeldag på er allihopa!

Du kanske tror att man inte kan äta våfflor om man äter LCHF - men då har du fel!

Finns en massa olika recept på nätet, sambon valde att följa det här. Sedan gjorde han vanliga våfflor åt sig själv. En superman är han som är villig att göra våfflor både åt sig själv och mig.


Vilken smet är vilken? Den färggladare till höger är ju såklart LCHF.


Enkla saker. Vispa grädde till med lite vaniljpulver. Sedan höstplockade hallon från Bergö direkt från frysen, hehe.


Mums! Smakade som en slags våffelomelett eftersom det ändå är 4 ägg i den, men oj, vad mätt man blev! Sedan så äter man ju våfflan tillsammans med grädde och bär, så då märks smaken ännu mindre. Jag är nöjd och jag fick fira våffeldagen jag också!

tisdag 24 mars 2015

Det finns så mycket jag vill göra och lära mig!

Hejsan! 

Jag har inte flyttat till en liten hydda i regnskogen ännu även om jag inte har hörts till på bloggen på länge. Jag har haft så mycket för mig att dagarna bara går i ett och även om jag har en massa att blogga om så hinner jag helt enkelt inte eftersom det finns så mycket annat jag borde (eller inte borde?) göra. 

Inlämningsuppgifter en efter en, nya kurser och gamla som fortsätter ännu hela period fyra, böcker som ska läsas och lånas, sånger som ska övas och sjungas i kören och deltagande i en massa annat random, såsom JA Challenge Turku och bilutfärd till Helsingfors för att se Devin Townsend Project.  Båda sakerna var helt otroligt bra! Då har jag ändå inte nämnt min och fästmannens försök till att hänga med i serierna vi följer. Nu är vi redan två avsnitt efter på the walking dead och snart börjar nya säsonger av andra serier som vi följer och har följt sedan tidigare. Inte heller nämner jag den lilla nörden som ibland dyker upp i mina tankar och leder till att jag spelar world of warcraft 6 timmar istället för att göra uppgifter tills nästa dag. Som också gärna bara vill sätta sig framför tv:n och spela igenom ps3-spelen "Journey" eller "Ni No Kuni". Sedan är jag ju en person som älskar att pyssla och har åtminstone tre projekt jag skulle vilja göra, såsom en till scraapbooking-bok, en "planch" till köket om säsongsgrönsaker (haha, okej, det låter lite löjligt, men jag vill!) och projektet "min hållbara garderob", som jag skulle kunna skriva om i ett eget blogginlägg...eller inte...eller jo, hoppas att jag kommer ihåg att göra det!

Sedan "skriver" jag ju kandin i vår också...

Men jag älskar att ha fullt upp, även om jag gärna vill hålla det på en medelmåttig nivå (vilket sällan fungerar). Det är så svårt, då det finns så mycket jag vill göra och så mycket jag vill läsa om och lära mig! T.ex. bara för att jag håller på att göra en inlämningsuppgift i "ekologi och miljövård 1" och läser en mening om buddhismen så börjar jag googla på buddhismen. Sedan ser jag en gullig uggla och börjar se på en massa gulliga ugglor på google för att inte tala om att fästmannen snabbt snappar upp min förtjusning av ugglor och skickar youtube-klipp på söta ugglor åt mig. Sedan ska jag försöka svara på en fråga om utrotningshotade arter och börjar läsa en massa intressant och kommer helt på villospår då jag följer den ena länken efter den andra. Jag blir alltid helt amazed över allt som jag hittar på nätet, helt otroligt vad mycket det finns, och ändå är det bara en liten, liten droppe i det stora näthavet, hihi.

The struggle is real...

Men det är självvalda plågor och jag klagar inte. Skulle jag inte göra det jag gör nu skulle jag göra tusen andra saker istället. Jag älskar att lära mig och ta åt mig all information som jag någonsin hör, även om det är svårt att minnas allt då allting är så intressant. Tankspridd är ju också en av mina "Sims-egenskaper", hehe.

Jag ska försöka skriva lite oftare, men ifall det blir ett långt uppehåll igen så är det inte för att jag sitter i ett hörn och filosoferar om livet, utan för att jag troligtvis läser om intressanta saker på nätet och håller på med en massa saker på en och samma gång!


Avslutar med en fin solnedgång över Hallis som jag tog under det året då fästmannen bodde i Hallis medan jag var hemma i Österbotten och skrev på studenten. Det känns otroligt att vi levde ett distansförhållande i ett helt läsår, det känns så avlägset. Jag vill minnas att det var en jättejobbig period, men allt blev som bortblåst efter att vi flyttade ihop hösten 2013 i en trevlig tvåa i Östra Studentbyn. 

Det är intressant hur någonting som kan kännas så oändligt till först blir ett vagt minne sekunden det försvinner... <3

lördag 14 mars 2015

En perfekt dag!


Hela den här veckan har jag haft jättemycket att göra. Jag har jobbat och jobbat med studierna och även haft lite mer program än vanligt inom kören. Jag har till följd av det sovit alldeles för lite. Därför startade den här dagen perfekt som första dagen då jag fick vila ut, riktigt ordentligt! Vi gick och lade oss kanske lite efter 1 igår och vaknade runt 1 idag. Det är en helt otroligt underbar känsla att vakna upp till ett strålande solsken och helt utvilad!


Men det var bara början. Igår hade vi gjort laxröra och jag hade bakat fröknäcke (Recept), men det lämnade en del, så det blev en lyxig frukost med laxröra på fröknäcke och mint-te med kokosolja i, mums!


Vi tvättade lite kläder och sambon fixade lite i akvariet, då jag kom på en superfinurlig idé; "Kan vi inte fara ut och jogga lite?" En liten (eller ganska stor) parentes är alltså att varken jag och speciellt inte fästmannen har varit ut och jogga på länge. Jag har inte joggat en enda gång under hela vintern och han har inte joggat sen typ grundskolan, haha. Så vi bestämde oss för putsa mjukisbyxorna, skorna och fara iväg. Vi joggade längst ån där det inte är asfalt och det blev hela 2,5 km! Jee!


Väl hemma blev det en skön dusch och nu känner jag mig som en ny människa!

Fortfarande känns 2,5 km inte så väldigt långt för mig. Jag brukade jogga 10 km en gång vi veckan förr i början av gymnasiet, men fästmannen tyckte det här var jättebra: "E ji bra du ha fått så dåli kondition så jag kan buri kom ut å jogg me de". Haha, vad ska man säga, tack? :D

Nu har vi tagit upp inrefilé ur frysen som vi fick hemifrån och tänkte laga potatis- och broccoligratäng  till det och kanske korka en rödvinsflaska. Kan uppdatera med bild sedan ikväll. Än är inte vårens studier slut, men lite har det börjat lugna ner sig. 

Hoppas ni andra också haft en superbra dag idag!

fredag 13 mars 2015

Vårkänslor, körliv och tankar om föreningsaktivitet...


Imorse vaknade jag och sambon tio över åtta, och våra lektioner i tyska (han) och engelska (jag) började halv nio, så det blev bråttom att klä på sig. Det tog fem minuter att göra det, fyra minuter att packa väskorna, klä på ytterkläderna och skynda ner till bilen, sedan tog det sex minuter att köra från studentbyn till Arken och så hann jag till lektionen tre minuter innan den började, pust, haha.

Jag stannade i Arken till kl. 15.00, då franska slutade, och när jag kommer ner till aulan i Arken lyser solen som aldrig förr och folk sitter på utsidan utan ytterrockar och lapade sol. Då kände man faktiskt hur våren börjar närma sig. Det var jätteskönt att sedan traska hem i solskenet och jag försökte titta på träden om jag skulle se några vårtecken och så hittade jag det här trädet som jag har bild på här ovan och nedanför, där knopparna börjat slå ut. Iiih, vad mysigt!

Sedan på kvällen har vi haft körövning för att Florakören och BD ska vara med i ett litet operaprojekt och sjunga i Sibelius "Jungfrun i Tornet"-opera. Efter det hade jag och en annan flora ordnat en liten sångbokskväll där vi övade några nya sånger från Florakörens sångbok. Det var jättetrevligt, men båda två av oss var lite trötta så vi var lätt fnittriga också. Hoppas ingen tog illa upp fast det blev mycket skratt.

Överlag är jag så lycklig av att få vara med i Florakören. När man studerar så intensivt som jag gör (och säkert flera andra) så är det jätteskönt att ha någonting annat utanför studierna, så att jag åtminstone en gång i veckan få koppla bort från studierna för några timmar och bara sjunga. Majoriteten av alla nya vänner och bekanta jag träffat är floror och det är jättehärligt att alla av oss älskar musik och körliv. 

En av de första sakerna man borde göra när man flyttar till ett nytt ställe är enligt mig att se vilka föreningar, motionsgrupper eller liknande som är aktiva i den byn eller staden. Försök att hitta en förening, grupp som delar något eller några av dina intressen och gå med. Det är jättegivande och man lär känna en massa nya människor! Det som känns ännu bättre är att man alltid kan prata om det intresse som båda två har, vilket annars kan vara svårare om man lär känna någon av en annan anledning. 

En viktigt detalj som är värd att poängtera är att man nog måste välja lite. Jag skulle gärna vilja vara med i fler föreningar än Florakören, men jag vet själv att det blir för mycket. Det finns nog de som är med i någon annan förening, men börjar man vara med i flera än två kan det skapa mer stress än ge någonting gott med sig, så lagom är bäst i det här fallet. Men våga söka och pröva gå med i en förening, det kan ge enormt mycket livsglädje! 


tisdag 10 mars 2015

Mina mål i livet, vem vill jag vara?

Påväg hem till Österbotten i fredags diskuterade jag och fästmannen om "mål i livet". Vi är väldigt lika på många punkter. Båda vill helst flytta tillbaka till Österbotten, skaffa ett eget hus, skaffa höns, hund och barn och så vidare. Som personer däremot, och när det handlar om våra personligheter och egenskaper, skulle jag mera säga att vi är som yin och yan. Otroligt olika. Han är som en stadig klippa, pålitlig och rationell, jag vet typ alltid var jag har honom. Jag är sen den flygande fågeln, som älskar att upptäcka nya saker och oftast brinner för det jag tror på. Engagerar mig i allt och alla. Vi kompletterar varandra ganska bra, vi är hela paketet kan man säga, haha, och oftast så betyder det att det alltid är någonting spännande på gång för oss, för att vi är så olika, men ibland (ganska ofta) såklart så krockar det lite.

Han bryr sig om sina nära och kära. Han är en äkta djurvän då det kommer till sina husdjur och även andras husdjur, såsom våra katter vid mammas, speciellt kattmamman blir helt crazy då hon ser honom. Han vill gärna undvika konflikter, försöker vara alla till lags och gott så. Men jag vill så mycket mera, jag vill bry mig om alla människor på jorden, även de jag inte känner eller någonsin kommer att känna. Vi kände att vi var väldigt olika på den punkten, men vi försöker alltid acceptera varandras olikheter. Sedan diskuterade vi andra saker, men jag kunde ändå inte riktigt släppa allt jag tagit upp om hur jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv. Jag brukar inte tänka på det så ofta, men nu när ändå gjort det så tänkte jag att jag lika gärna kan reflektera över det i ett blogginlägg också.

Jag vill göra val i livet som kan förbättra livssituationen för andra. Mina mål i livet är att kunna vara det person jag vill vara och kunna leva en hållbar livsstil som inte trycker ner andra människor. Jag skulle vilja kunna handla kläder som är gjorda av människor med lön som de kan leva av, inte 3 dollar per dag, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg (Länk: Här). De flesta klädkedjor idag (H&M, GinaTricot, Cubus mm) kanske försöker bli mera hållbara, men de har långa vägar att gå. Fortfarande så är kvaliteten långt ifrån vad jag själv anser vara hållbart. Slit-och-släng-kulturen har existerat länge nog. 

Jag vill också kunna handla möbler där arbetarna inte jobbar för svältlön eller utsätts för giftiga gaser och där trämaterialet inte är gjort av nedhuggen regnskog. Tänker jag och andra som handlar på t.ex. IKEA eller andra billiga möbelaffärer varför de kan sälja allt så billigt? För att de tänjer på andra ställen, såsom på arbetarnas säkerhet och rätt till en duglig lön. 

Sedan vill jag att min matkorg ska vara ekologisk och inte stöda besprutning och pumpning av konstiga kemikalier i min mat. Jaa, även den röda färgen från rödbetor är ett E-ämne, men det betyder inte att inga E-ämnen skulle vara farliga, tvärtom så finns det många E-ämnen idag som man borde se upp med, t.ex. sötningsmedel, som jag själv känner att jag stöder när jag handlar Coca Cola Zero eller tuggummi som sägs vara 100% Xylitol, men som också innehåller E414, E422, E903, E901, E904, E141 och E 131. Sju stycken olika E-ämnen i en liten tuggummipåse. Suck. Varför ska det vara så svårt att äta mat utan konstiga ämnen?

Jag vill tro på "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Jag vill inte vara en passiv varelse som tror att min åsikt eller mina val i livet inte gör någonting. Då skulle det inte finnas någon point att leva enligt mig. Jag vill ändå inte vara den som får andra att känna sig hemska genom att säga åt alla andra att de val de gör är fel. Jag vill hellre "leva som jag lär", så att andra ska bli inspirerade och själva vilja söka en förändring inom sig själv. Inte kan man tvinga andra människor att leva på ett speciellt sätt, men genom att skriva om mina tankar och genom att diskutera med andra så kanske någon öppnar ögonen och tänker "Hey, det ligger ju faktiskt i någonting du säger". 

Jag blir nog aldrig någon aktivist, men att vara tyst hör inte till min personlighet. Jag har aldrig tyckt om orättvisor och efter att jag gick ut höstadiet med år av utanförskap och ensamhet så bestämde jag mig för att aldrig vara tyst mera och följa den finländska "stick inte ut och gör dig inte märkvärdig på något sätt"-mentaliteten. Jag har slutat vara rädd för vad okänt folk ska tycka och jag är faktiskt riktigt glad för den person jag är idag. Jag vill kunna leva mitt liv och se tillbaka på det och tänka att "Kanske jag inte stoppade världen fattigdom eller skapade fred på jorden, men jag var ändå med och kämpade för en bättre värld på mitt sätt. Jag strävade till en hållbar livsstil och deltog aktivt till att lära mig och öppna mina ögon för de möjligheter vi som individer har och kan göra. Varje. Dag." Jag kommer att stöta på motgångar och oförståelse, misslyckas och falla, men jag kommer aldrig att ge upp. 

Det kanske låter löjligt för någon, t.ex. min fästman tyckte det var lite överdrivet, men ingen kan ta ifrån mig min tro på hur mycket vi som individer kan åstadkomma tillsammans. Tillsammans är vi starka. Och jag vill vara med och påverka, jag vill vara eldsjälen som kämpar för det jag tror på! Jag vill vara med och göra världen en bättre plats.

Det är mitt mål i livet.


fredag 6 mars 2015

JA Challenge Turku 2015!!


JAAA! Ja kom med! Jag kommer att få delta i "JA Challenge Turku 2015"!

I höstas när jag bara hade lite extra tid så tittade jag lite på vad som fanns på anslagstavlorna vid Hanken. Då såg jag en anmälningsaffisch till "Challenge Turku goes Green" och tänkte: Wow, det där låter häftigt! Så jag anmälde mitt intresse och egentligen så var den redan full, men jag fick ändå komma, så jag blev jätteglad! Sedan när jag ändå kom dit, så var det hela 10 stycken av de 30 anmälda som inte dök up, så jag rymdes hur bra som helst!

Challenge Turku goes green var/är alltså en "innovation-camp" i Åbo som ordnades/ordnas? under hösten, där man delas in i olika lag och tillsammans under 24h försöker lösa ett företags miljö-problem. Den utmaning vi fick i höstas handlade om ett företag som sålde "propan-cylindrar", som är gjorda av glasfiber, som man alltså har gas i. Problemet med cylindrarna är att de är icke-återvinnbara och vi skulle i de olika lagen försöka komma på vad företaget ska göra med dem.

Vi fick först besöka företaget och sedan börja jobba tillsammans. Det fanns snacks att äta under hela dagen/natten och så gjordes det pitchar med några timmars mellanrum där varje lag berättade vad de kommit fram till hittills och hur deras idéer har utvecklas. Jag tror jag sov högst 2h under lägret, troligen runt 1h, men det var så häftig upplevelse!

Vår idé gick ut på krossa cylindrarna och sälja eller skänka krossmaterialet till de som gör vägar, byggnader, farthinder och liknande i Finland, så att de kan börja lägga materialet i dessa, eftersom glasfiber är väldigt hållbart och starkt. Den här idén kom vi fram till eftersom det ändå inte går att återvinna dem, och att använda dem som konsumtionsvaror av olika slag fungerar inte bra, eftersom glasfiber absolut inte är användarvänligt, man fick hemska små, små, stickor av dem som aldrig försvann kändes det som.

Som det kanske spoilar lite här ovanför så vann vårt lag, Team Aulis, för bästa idé! Challenge Turku goes Green var en jättehäftig upplevelse där man får pröva på att samarbeta och förstås öva sin engelska och när jag såg att de kommer att ordna nu i vår "JA Challenge Turku 2015" så tvekade jag inte det minsta att anmäla mig, och nu kommer jag att få delta i det också!

Det finns ännu plats om man vill delta: Det pågår alltså 18-19 mars, och jag kan länka här till deras facebook-sida: challengeturku - Facebook. Det kommer bli sjukt spännande!


Här är vi alla som deltog i höstas. Foto: Aleksi Asukas


Och här en bild när vi poserade som vinnande laget tillsammans med de som ordnade det och jurymedlemmarna.

tisdag 3 mars 2015

Projektarbetet är äntligen (nästan) färdigt! Jobbade till 05.30 på morgonen...




Ååh, vilken känsla. Jobbade in i det sista under natten till måndagen. Blev färdig kl. 05.30 på morgonen och hade då jobbat från 23.00 på söndagskvällen. Så är det att vara nattmänniska, men jag ska nog försöka att ändra mina jobbvanor och sovvanor till det bättre efter det här. Kommer troligtvis inte att fungera men jag kan ju försöka ha det i tankarna i alla fall. 

Första steget är alltid att uppmärksamma att det finns ett "error" någonstans. Mitt är att jag inte verkar vilja börja göra saker förrän det är mitt i natten och det leder då till att jag knappt får någon sömn. Mitt flow verkar också komma först efter elva på kvällen, vilket då förstås känns skönt, men annars jobbigt om jag har tidiga morgnar att stiga upp till. Tänk om man kunde få flow mitt på eftermiddagen istället? Precis som det är meningen att studera. Man ska inte studera under nätterna, eftersom man då skall sova och föreläsningarna är också enbart på dagarna, höhö. Jag tror ändå på att jag kan lära mig få flow också under dagarna, men det kräver satsning som jag nu just inte ännu gjort.

Det här projektarbetet har jag och en annan studerande gjort nu under januari och februari. Uppsatsen blev hela 37 sidor lång! o.O Det trodde jag inte när vi började. Det enda som är kvar av "kursen" är att hålla en 30 min presentation om projektarbetet och det ska vi hålla nästa vecka, måndagen den 9 mars kl. 14.00 vid CLL, Centret för Livslångt Lärande. Välkomna ifall ni inte har någonting för er då, kan ju vara roligt att ha mer än kursansvarige på plats i publiken, hehe.

Edit: Det blir troligen kl. 16.00 :)

Parentes: 

Ifall någon är uppmärksam så ser ni att mitt efternamn har "grönt" under sig. Det är någonting som jag har tvingats drags med ända sedan jag jag började skriva dokument. Såhär säger Word åt mitt efternamn: "Beakta ordformen (Nedergård). I vanlig text kan den kännas ålderdomlig eller främmande". 

Man bah, javisst, tack så mycket för uppmuntran! Nästan så att jag längtar till att byta efternamn för att slippa ha det problemet då jag skriver dokument. Jag vet, i-landsproblem. Ska gå och sova nu, hehe.