lördag 31 januari 2015

Bloggträff och Dagens Goda Gärning...

Som den sociala varelsen jag är så har jag länge varit lite avundsjuk på bloggare och på deras träffar, lite samma med att jag egentligen inte varit med i någon förening, innan jag blev med i Florakören alltså. Att lära känna andra människor inom ett visst intresse, såsom körmusik eller bloggande, där vi som personer ändå är så väldigt olika,  tycker jag är intressant och ett bra sätt att träffa nya människor. 

Därför blev jag extra glad när jag såg att det ordnades en liten bloggträff för vi som bloggar här i Åbo, speciellt då jag som ny bloggare inte känner andra bloggare typ alls. Bloggträffen ordnades vid kafé Tiirikkala (Länk), som jag inte varit till förut. Kaféet var jättemysigt med underbar design. Det enda problemet vi hade var väl att det blev fort varmt där på övre våningen. Jag köpte en intressant glutenfri avokado-lingon-raw-cake som var jättemumsig! Vi presenterade oss för varandra, vem vi var och vad vi bloggade om och liknande. Det var en härligt spenderad eftermiddag, speciellt då jag lärde känna nya härliga människor.

Då det var slut gick jag och en av bloggarna som bor lite åt samma håll hemåt. Då vi gick förbi en busshållsplats ursäktade sin en äldre dam på finsk och frågade (på finska) om hon skulle kunna få någon euro till en bussbiljett. Hon visade upp typ 1,70€ som hon hade i handen, och en bussbiljett kostar 3€ här, så jag tog fram min plånbok och gav henne en 2€. Bloggaren som jag gick med så är från Sverige och kan inte finska, så jag förklarade vad damen (enligt vad jag trodde) sa. Då märke också damen att vi talade svenska, så hon sa "Kiitos, hyvää viikonloppuna" (eller hur det nu stavas), och frågade mig (på finska) vad det heter på svenska, så jag sa: "Trevligt veckoslut" eller "Trevlig helg".

Det är gånger som denna som gör mig glad att jag kan lite finska, för ifall ingen av oss skulle fattat vad hon smått sakta sade på finska, så skulle vi säkert bara skyndat oss förbi. Ändå är jag lite sorgsen över att jag inte kan mera finska än vad jag kan, men det finns alltid på min prioritylista att lära mig mera finska, för jag vill ju ändå bo och jobba här i Finland, och fast jag vill tillbaka till Österbotten är nog en bra finska nästan ett måste där också, ifall man vill ha ett bra jobb. Jag köpte i vintras för första gången en bok på finska, som jag redan har på svenska och läst två gånger, som jag hoppas att jag har läst ut innan årets slut. Det finns inga andra genvägar till att lära sig ett språk förutom att öva, läsa och prata, så kom igen nu Jasmine, du klarar det här!


fredag 30 januari 2015

Vad kan du berätta om kläderna du har på dig?

Det här kommer att bli ett långt inlägg. Men jag har sparat det ganska länge. Droppen blev väl nog efter att jag nu tittat på 5 x 10 min norsk serie som heter Sweatshop (mer om den senare).

Jag har sedan länge varit väldigt intresserad av vad jag har på mig. Smycken, halsdukar, klänningar, tjocka tröjor. Först tog jag steget till att själv bestämma vad jag ville ha på mig. Sedan började jag fundera på vilken stil jag ville ha. Ett tag skulle jag ha en massa rutiga halsdukar (ni vet vilka jag menar), en tid var jag också väldigt rock-inspirerad och ville ha neonrosa och svarta klänningar med mycket "nät" och häftiga mönster/dragkedjor på byxor kjolar. Nu just är jag väldigt bohem-inspirerad och det är väl sådana kläder som jag oftast letar efter när jag är och shoppar på loppisar.

Men nu känner jag mig lite kluven. Det hela började med ett evenemang som Martha här i Åbo ordnade: "Slowfashion och om att hitta sin (hållbara) stil" med Karin Lindroos, marthaförbundets informatör & slow fasionista (som hon själv kallar sig i "Garderoben-broshyren" som vi fick ta med hem). Här är hennes blogg ifall någon vill läsa: karin.ratata.fi/blogg/

Jag tycker ju om hållbarhetstankar och funderar ofta på kläder, så jag ville absolut delta i det här evenemanget. Jag måste ändå erkänna att själv gick dit med ganska god tro om att jag redan vet allt som hon kommer att säga, men att det ändå är härligt att sitta i ett rum med likasinnade människor och kunna diskutera klädkonsumtionen idag.

Presentationen var väldigt upplysande och broshyren "Garderoben" som Marthaförbundet (hemsida: martha.fi) gjort som vi fick ta hem innehåller en hel del fakta som kan vara bra att tänka på och begrunda.

På första sidan i broschyren möts man av t.ex. denna fakta, som jag lagt på en bild:



Det är inga små summor vi talar om. Och det här tog också Karin Lindroos upp. Hon frågade t.ex. oss: Vad kan du berätta om kläderna du har på dig? Jag funderade lite. Alla de kläder jag hade på mig var: underkläder, b-h, byxor, strumpor, topp och "stickatröja". Underkläderna och strumporna hade jag nog ingenting att berätta om, inte minns jag var jag köpte dem, eller vad de kostade eller hur länge jag haft dem. B-h:n däremot var ganska ny och av det dyrare laget, som jag hoppas håller länge. Skorna var köpta i höstas/vintras när jag efter att ha letat på loppisar inte hittade några bra vinterskor och köpte nya för ganska 60€. Byxorna var från H&M, svarta och har gissningsvis kostat kring 20€. Toppen var nog också bara en såndär 5€ svart topp från H&M. 

Jag var väl ändå mest stolt över min "stickatröja" som faktiskt ursprungligen är från H&M, men som nog har en helt annan historia. Jag såg på en facebook-sida om någon som skulle flytta och som inte skulle ha rum med alla sina saker så hon ordnade en dag då man fick komma dit och ta vad man ville. Det var kläder, skor, väskor, mat, blombord med mera, sånt som ryms i en liten etta kan man säga. Där hittade jag två av mina absoluta favoritplagg idag, en härlig höstrandigfärgad tröjja och en annan en med ett ovanligt mönster. Hon hade fram en spargris så jag gav en slant för vad jag gissade jag skulle ha köpt dem på loppis för. Då kände jag mig stolt, och gör det än idag, kände att jag var med i den hållbara livsstilen så att säga.

Här är en bild på "favvotröjan" och den andra:


Men det som Karin tog upp sen har fastnat i mitt huvud. Hon funderade på loppisens framfart, att loppis har blivit jättepopulärt och att det dyker upp nya loppisar till höger och vänster, loppis-facebook-grupper hur många som helst och att det nästan börjat gå långt. Loppisens grundidé är ju att någon säljer det de inte använder eller behöver och någon annan köper det instället för att den första personen ska kasta bort det. Men nu har det nästan blivit så att folk börjat beställa mycket mer kläder på nätet, kanske två stycken av samma plagg fast i olika storlekar, och glömmer att lämna tillbaks det ena, men tänker: Nåjaa, jag kan ju föra det på loppis. Så istället för att vi ska värna om det vi köper läggs mer och mer oanvända kläder ut på loppisar, och det fick mig att haja till. Jag har faktiskt själv märkt mycket folk som skrivit t.ex. "Klänning från Nelly, oanvänd, köpte för xx, men passade inte och glömde skicka tillbaka. Nu för xx!". Det är ju nog inte att värna om en hållbar livsstil enligt mig!

Och nu idag har jag börjat fundera ännu mera. Idag var det en bloggare som rekommenderar att man skulle se den korta dokumentären "Sweatshop", som handlar om de norska ungdomarna Frida, Ludvig och Anniken som alla tycker om att köpa kläder och som åker till Cambodja för att se hur de som gör våra kläder mår och lever och det är en verklig tankeställer och otroligt gripande kortdokumentär.

Här är länken: SWEATSHOP episode 1: How many will die here every year? och jag ber er alla som tycker om att handla kläder att se på den här dokumentären. De 4 andra episoderna finns där under, efter att man har klickat på länken.

Om ni tycker att ni inte har ens mindre än en timme att spara för att se dokumentären, se åtminstone SWEATSHOP episode 5 What kind of life is this? Eftersom det är vi i de rika länderna som köper dessa kläder gäller det oss alla! Vi kan påverka, men det första steget är att upplysa andra, som jag gör nu!

Lånad bild från då jag googlade

T.ex. så träffar de på en textilarbetare som heter Sokty, som arbetar mellan 5 till 7 dagar i veckan, från morgon till kväll och syr en och samma rand på oberäkneligt antal tröjor. Hennes dagslös är kring tre dollar. Av det ska hon klara av hyran varje månad, betala vatten och också handla mat. Hon handlar kläder två gånger per år, och aldrig för någonting mer än två dollar. Så hon lägger fyra dollar på kläder per år. De träffade också en tjej som arbetat på samma textilfabrik, sytt samma rand i tröjor i 14 år. Hennes mamma dog bara när hon var några månader, medan hon ammade, för att hon svalt ihjäl. De hade helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att kunna äta. Och det är tusentals människor som går till jobbet varje dag där deras liv ser ut på detta sätt.

Det är tragiskt och rörande för att inte tala om förargande. Men vi har varje dag ett beslut vi kan ta, vill vi köpa den där klänningen som är på REA på Gina Tricot, H&M, BikBok? Vill vi köpa den där dyra skjortan av det där kända märket? Eller vill vi köpa ett klädesplagg som vi vet att de som tillverkat det har lön som de klarar sig på och som inte jobbar ihjäl sig, som har råd att ha sina barn i skola och utbilda sig, såsom vi tar för givet att alla får här i Norden? Jag trodde att jag hade det på koll det här med hållbar klädkonsumtion, men jag har mycket att lära mig ännu. Men efter den här dokumentären så ser jag nog världen på ett väldigt annorlunda sätt. Inte kan jag ju säga att jag med säkerhet vet var mina kläder är gjorda och under vilka förhållanden.

Så jag vill också avsluta med att fråga dig: Vad kan du berätta om kläderna du har på dig?

onsdag 28 januari 2015

Återbruka mera! ....Speciellt klänningar från mommos...


Jag har en lite rolig vana/ovana att börja pröva kläder i min garderob innan jag ska gå och lägga mig. Jag gillar att ha koll och jag vet pretty much precis vilka kläder jag har i min garderob. Ibland kan jag ändå hitta ett plagg som jag glömt bort som legat längst under och då blir jag lite extra glad. T.ex. när jag kommer hem från Åbo och tittar i det lilla jag har kvar i min garderob hemma, så brukar jag bli förvånad att jag har glömt bort det ena plagget eller bli helt superexcited för att jag trott att jag gjort mig av med ett plagg som jag sen velat börja använda igen. 

Så mitt tips till er som känner att ni vill ha nya kläder: Titta igenom er garderob (eller era garderober) först så kanske ni fyndar ett och annat! I alla fall brukar många känslor komma fram då man t.ex. hittar det där byxorna som är helt sönderrivna av grov överanvändning och som man bara inte kan kasta. Jag har alltså ett sådant par byxor hemma i Österbotten (ska ta en bild av dem när jag kommer hem nästa gång).

Sedan kan man ju gräva lite i mammas garderob som jag också hunnit göra (med tillåtelse förstås), men speciellt glad blev jag när mommo städade ur kläder i hennes och moffas garderober och hon frågade om jag ville ha dessa två klänningar (bild nedanför). Vilka häftiga klänningar alltså, såklart jag sa ja! Det är inte ofta jag ser klänningar som har långa ärmar, och eftersom jag helst skulle vilja ha en garderob där 90% av mina klädesplagg är klänningar eller långa kjolar så passar dessa två perfekt in i min garderob. Jag behöver ju ha klänningar som jag kan använda under hösten/vintern också. Märk också den intressanta detaljen med den svartrödgulgröna klänningen att man kan "knyta fast den" där kring halsen (man kan klicka på bilderna för att förstora). Båda klänningarna är härligt långa utan att vara jobbigt långa och även vida vid benen, så bekvämligheten maxad alltså. Materialet känns också mycket fastare och bättre än andra nyare klänningar jag har. Jag tror dessa kommer att hålla sig längst av alla.


Så fråga mamma, pappa, mommo, moffa eller andra släktingar ifall de har gamla kläder som de inte använder mera ifall ni kan få dem. Också ifall ni är t.ex. mamma eller mommo så kan ni göra just som min mommo gjorde och fråga ifall jag skulle vara intresserad av några klädesplagg. Här finns det alltså en ytterst god möjlighet att få en unik garderob med en massa unika plagg, vilket är någonting som jag i alla fall strävar efter. Sedan slänger vi otroliga mängder kläder varje år, så varje "återbruk" är en god gärning mot miljön!


tisdag 27 januari 2015

Jag känner mig förvirrad... Någonting saknas... Men allt kommer bli bra


Jag har ätit LCHF sedan hösten 2014 och jag känner faktiskt mig "mindre" idag än vad jag gjorde då. Även min bästa vän som jag försöker träffa när jag är hemma i Österbotten sa senast att jag ser mycket smalare ut.  Många kläder som förr satt väldigt tajta är ganska lösa idag. Även kläder som satt superbra på mig då börjar kännas för stora. Både positivt och negativt alltså. Men det har uppkommit ett lite större problem. Här ovan på bilden är min fina förlovningsring sista december 2012, dagen vi förlovade oss alltså. Och här är den nu (förlåt för supersuddig bild):



Ringen är lika fin nu som då, men mitt finger har "krymt". Ringen har börjat falla av mig. Innan tog jag aldrig av den, och nu de senaste två veckorna har jag nästan haft den på långfingret, för att inte tappa den. Jag har inte kunnat ha på den när jag duschat eller diskat, vilket jag alltid haft förr. Det är ju inte hållbart, så idag tog jag mod till mig och gick till Kultajousi och lämnade in min ring för förminskning. Den var i storlek 17,5 och de ska förminska den med en hel millimeter, till 16,5. Ganska crazy.

Så nu är jag utan ring i cirka en vecka. Och det känns väldigt konstigt. Mitt finger känns inte komplett, mera tomt skulle jag säga. Jag nästan ångrade mig direkt vi gick ur butiken, ville inte lämna ifrån mig min ring. Men jag vet ju att det är det bästa. Lite intressant hur en liten ring kan få hela ens vänstra hand att kännas konstig bara för att den är borta en stund.

Men ifall ni träffar mig denna vecka och märker jag inte har någon ring, så är det alltså lugnt. Vi är nog lika förlovade idag som igår, haha.

Lite andra viktminskningsbilder kan jag ju bjuda på i väntan på att min stackars ring skall genomgå en liten behandling:


Dessa byxor var det nyaste byxparet jag köpte innan jag började på LCHF. Dessa var storlek 42. Nu är jag nere i 38/40 och de där byxorna ser nog inte alls smickrande ut på mig mera. Fästmannen skrattar för att jag ser så konstig ut när jag prövar dem. Det är ändå helt okej, eftersom jag nog har andra byxor i passliga storlekar. Ett par svarta byxor som jag använder hela tiden nu kunde jag inte sitta i när jag började på LCHF. Jag har även ett par shorts som jag inte fick på mig alls som nu går på mig galant. Mitt mål (som jag absolut inte stressar till ett dugg) är väl att vara en 38 över hela kroppen, så det är ju ganska snart.


Det här är en av mina favoritklänningar. Jag köpte den på Syrrans Garderob förra året (eller var det förr förra?) och har använt den en massa gånger. En gång repade jag den (syns uppe på höger sida). Jag blev så ledsen, men mommo kom till undsättning och kunde sy fast den igen. Jag skulle fortfarande vilja använda den, men det börjar bli kritiskt på ena sidan (se den röda ringen). Överlag är hela övre delen mycket lösare nu än vad den var innan jag började på LCHF. Det känns egentligen ganska sorgligt, eftersom jag är så fäst vid klänningen. Kanske jag lär mig sy in den i något senare skede. Tills dess får den vara ett trevligt minne i min garderob, om jag inte trotsar det obekväma under armen och har på mig den för det.

Senast jag vägde mig var i jul. Då vägde jag 64 kg. I somras vägde jag det mesta jag någonsin vägt, 72 kg. Så jag har alltså gått ner 8 kg, och mitt BMI har gått från 26/27 (överviktig) till 24 (normalviktig) vilket var det viktigaste steget för mig. Egentligen är siffrorna inte så betydelsefulla, men eftersom jag ändå har ett lite matematiskt sinne är det roligt att hålla lite koll. Det är annars intressant det här med siffror. T.ex. heter det att man inte får fråga en kvinnas ålder. Jag har aldrig riktigt förstått det, men jag är väl ännu "för ung" som just fyllt 20. För mig är ingen siffra "fulare" än den andra. Jag tycker att man skall vara stolt för hur gammal man är, lika stolt i 18-års åldern som i 54-års åldern. Jag brukar ändå alltid faila då jag gissar folks ålder. Alla kvinnor blir typ minst 10 år yngre och män i samma ålder som mig blir närmare 30, hehe. Att skämmas över "sina siffror" handlar ju mest om att man på något sätt jämför sig med andra och det ska man ju inte göra. Vi är alla olika, och så ska det vara.

Jag är nog redan "slappare" än vad jag var i början, men viktigast för mig är nog att hålla mig borta från gluten även i fortsättningen. När jag är redo tänker jag sedan börja gå mer mot en Paleo-livsstil, men jag känner att det ännu är en för stor omställning. Var sak har sin tid.




måndag 26 januari 2015

Une histoire d'amour...

Veckan har gått snabbt
Har inte riktigt registrerat allt som hänt
Lärt mig om hållbar klädkonsumtion
Skrattat åt ett fånigt missförstånd som jag trodde var värre
Påbörjat ett förhoppningsvis trevligt samarbete med några andra människor
Inte kommit försent eller försovit mig till en enda föreläsning
Blivit förargad efter att ha haft lektion i miljövård
Fått höra hur dåligt Östersjön mår
Hur många gifter det finns i Österbotten
Haft en helg som flugit förbi
Aldrig ätit så mycket i hela mitt liv som lördags
Haft det mysigt och sett på film, spelat på datorn
Diskuterat bröllop (inte mitt)
Lekar, sång och musik
Kommit in i en inspirationsvåg
Skrivit en kärlekssång under några timmar

"Att älska med ömhet och stötta varann
Det lovar vi varandra
För evigt skall vandra, vi två, hand i hand
Älskling, nu är jag din"

Eller som vår kloka vän Nalle Puh sa:

Skall skriva en franska uppsats nästa vecka
"Une histoire d'amour"
Funderar på stumhet och kärlek
Kommer att tänka på "The Piano"
Den vackraste/bästa filmen jag någonsin sett och kommer att se
Lyssnar på Rainymood och lugn pianomusik
Lite som en vaggsång
Jag hatar tystnad
Men den tystnaden som finns under vattnet är någonting annorlunda
Nästa magiskt...


Är glad åt det jag hunnit med
Accepterar det jag inte hunnit med denna vecka
Har nu registrerat det som hänt
Är nöjd med mitt liv just nu
Det är det enda som räknas, just nu.
Inte det som varit, inte det som kommer att ske
Bara att vara här, i nuet.
Då är jag som nöjdast.
Då kan jag också älska mig själv.

fredag 23 januari 2015

Pasta behöver inte bara vara mat...

Nu äter jag ju inte pasta, eftersom spannmål går bort på LCHF, men det betyder inte att jag tänker rata pasta helt, eftersom jag själv anser att pasta är ett utmärkt inredningsredskap när man vill liva upp köket lite.


Dessa glasflaskor köpte jag på Syrransgarderob.fi, som för övrigt är en riktigt bra finlandssvensk nätloppis-sida. Jag har köpt tiotals kläder och andra föremål därifrån, och det är alltid lika spännande då ett paket dimper ner i brevinkastet efter att ha väntat någon vecka. 

Jag tänkte att jag skulle lägga någonting i glasflaskorna när jag köpte dem, men det har aldrig blivit av, så nu en dag bestämde jag mig för att pyssla lite...

Så vad behövs?
  • Tomma glasflaskor av valfri modell
  • Pasta
Sedan är det bara att låta kreativiteten blomma!



Tyckte själv att dessa två sorter såg trevliga ut, men man kan ju ta vilka pasta som helst.

Sedan är det alltså bara att lägga i pastan i glasflaskorna hur man vill och resultatet ses här nedan:



Jag tycker själv det ser helt supersnyggt ut, en klar förbättring från de tomma glasflaskorna som jag tidigare bara haft i köket.


Här är de nu då tillsammans med mina gojjibär, som också får ha en egen fin burk. Den burken fick jag någon gång som present med godis i. Godisarna är uppätna för lääänge sen, men burken lever vidare i säkert många år ännu.

Min första header, copyright-funderingar och chokladmousse....

Nu har jag suttit hela kvällen och läst på hur man "enkelt" sätter copyright på sina bilder. Jag har använt mig av gratisfunktionen på hemsidan: Watermark.ws vilket tog sjukt länge, men bättre göra det nu än när jag har ännu mer bilder på bloggen. Det känns också tryggt att ha det nu på bilderna då typ nästan alla bilder här är tagna av mig.

Sedan tycker jag att jag har saknat något på min blogg, och så kommer jag på att typ alla bloggar har en header, det ser såå mycket proffsigare ut, och även mer välkomnande. Så nu har jag också gjort en. Vad tycks? Är själv ganska stolt över den. My hippie, forest, happy face, me.



Sedan så lyxade jag också till min torsdagskväll/natt med att laga chokladmousse. Receptet finns: Här
Det är inte riktigt så LCHF eftersom jag tar det med honung som det står i receptet istället för t.ex. sötningsmedel, men så länge jag gör ett medvetet val så känner jag mig nöjd. Jag hade inget kokosgrädde så det fick bli vanlig grädde vilket också går minst lika bra. 

Det är så gott (!), men ingenting för den sockersugne, eftersom det nog inte är sött i den mening en normal människa tycker att någonting är sött, haha (har fästmannen som referens). Jag toppade det med massor av hallon från Bergöskogarna.



onsdag 21 januari 2015

Kvällsmat de senaste tre dygnen...och lite flashbacks

Jag berättade ju tidigare att jag är en nattuggla, men jag ser absolut fördelarna med att stiga upp tidigt. Det känns som att man hinner göra så mycket, fast bara halva dagen har gått. Nu är ju "problemet" att fästmannen har föreläsningar. varje. dag. klockan. 08.30. på. morgonen. Jag har morgonföreläsningar tisdagar och torsdagar. Vi måste alltså stiga upp tidigt varje morgon varje vardag. En viss skillnad från att t.ex. under helgerna vara uppe till 04.00 om nätterna och inte stiga upp förrän på eftermiddagen/dagen någon gång.

Det här är ju bara bra, att bli mera produktiv genom att vara i rörelse mera under dagen då man vaknar tidigt. Men mina inspirationsinlägg som jag vill skriva mellan 23.00 och 03.00 på min nystartade blogg kommer i skymundan. Jag får alltid en massa inspiration efter kl 23.00 om kvällarna, och nu är jag så trött vid den tiden att jag helt enkelt inte hinner/klarar av att börja skriva alla mina funderingar fast jag så innerligt vill.

Men ingenting är omöjligt, så jag måste bara ändra på mina rutiner. Än är jag ingen gammal hund som inte kan lära mig sitta. För även om jag har mycket nytt på gång, blivit medlem i Florakörens styrelse för första gången, håller på med ett projektarbete i miljökunskap, skriver/ska börja skriva på min kandidatuppsats, läser både franska och engelska + några andra kurser, så känner jag mig helt nöjd med tillvaron. Jag har mycket att göra, but I love it!

I alla fall så vill jag visa upp vad vi/jag ätit till kvällsmat under de tre senaste dagarna. Det har bara varit gott, gott. Hemlagad LCHF-pizza (och vanlig hemlagad pizza), laxröra med fröknäcke (och vanligt knäcke) och i kväll hemmagjorda hamburgare, made by fästmannen. Han erbjöd sig t.o.m. att baka min ostfrallor, fast han bakade fyra stycken istället för två, som jag vanligtvis brukar göra, så det blev minihamburgare. Hihi, supersöta, och jättemättande.



LCHF-pizza med kantareller, skinka, bacon, paprika, rödlök, bea-sås och ost. Mums!

Recept:

2 dl mandelmjöl
4 ägg
2 tsk fiberhusk
4 dl riven ost

Blanda, grädda på en plåt i 225 grader i 10-15 min. Ta ut plåten, lägg på fyllningen (utom bea-såsen som jag bara värmde upp och lade på efteråt) och lägg in i ugnen igen i ca. 15 min, eller tills det ser bra ut.



Laxröra med fröknäcke (skrivit receptet tidigare: Fröknäcke recept här)

Recept:

150 g kallrökt/gravad lax eller liknande
2 dl creme fraiche
1 finhackad rödlök
lite majonnäs
lite citronsaft
Kryddor, såsom salt, vitpeppar, dill

Blanda allt och låt stå i kylskåpet några timmar innan servering. Mums! Det här är alltså inget specifikt LCHF-recept, utan bara helt vanlig laxröra, men helt underbart god!



Ostfralla - Ett allt i allo enkelt LCHF-bröd

4 msk mandelmjöl
2 dl riven ost
2 ägg
2 tsk fiberhusk

Rör ihop alla ingredienser, riv lite till ost för att garnera ovanpå. Låt vila i 5 minuter, sedan forma till bröd, antingen t.ex. två större eller fyra mindre. Grädda i ungen i 10 min i 200 grader. Låt svalna, och skär sedan på mitten. Mums!

Jag känner att jag haft fullt upp de senaste dagarna, men det kommer nog inlägg och bilder om det inom de närmaste dagarna! Tills det, se upp i trafiken, det är halt (i alla fall i Åbo)!

fredag 16 januari 2015

Organisera mera! Del 1: Köket


Det här brukar vara vanligt i ett kök. En massa olika köksredskap i en låda som bara ligger huller om buller och som hela tiden glider fram och tillbaka då man drar ut och in lådan. Blir smått stressad varje gång man öppnar lådan eftersom man inte heller hittar det man ska ha direkt. Och som vi alla vet så hatar jag stress, usch å fy, så därför gjorde jag någonting åt det.

Vad som krävs: "halkskydd" och "låduppdelare" (jag har faktiskt ingen aning om vad de heter, haha)

"Halskydd" borde finnas lite här och var, minns inte själv var jag hittade den här lilla rullen. Vet inte själv om det egentligen är för mattor eller bara för någonting annat. Men på IKEA finns t.ex. Det här. Jag handlar ju inte på det sättet i så många "exotiska butiker", så har jag hittat det så borde nog ni också hitta det.  Pröva söka på just IKEA eller t.ex Clas Ohlson.

"Låduppdelare" hittas t.ex. på Clas Ohlson: Här (det här använder jag själv), Här eller på IKEA: Här

Börja med att ta bort alla redskap och rengör lådan medan den är tom (den kanske inte blir rengjord så ofta). Sedan Klipper du "halkskyddet" så det passar din låda och lägger det på bottnen.



Klipp och sätt fast "låduppdelaren" helt som du själv tycker, i några slags mönster och lägg det i lådan. "Låduppdelaren" är alltså oftast helt rak och så får man själv böja/klippa den så det blir som man ska ha det. På IKEA-länken så fanns det några instruktions-bilder.


Här har jag lagt delat in den i tre delar + då en fjärde som blir det som blir utanför. Så lägger jag det längst in och sorterar redskapen i någon slags ordning.

Reslutatet:


Hade lite "lådfördelande bitar" kvar så gjorde också till bestick-lådan.



Helt allvarligt så glider inte köksredskapen ett dugg mer. Det är jättetyst och smidigt att dra ut och in lådorna och så hittar jag/vi det vi behöver jätteenkelt. Så nöjd! Jag lovar att det är 1000 x värt besväret!

Allt för dig min kära...

Bara för att jag vill äta LCHF just nu så betyder det inte att jag vill tvinga någon annan (läs: min fästman) att också äta det. Han kommer från en familj där kvällsfika är ett måste och någonting att tugga på därtill. Så idag har jag bakat 64 kanelbullar, bara för dig min kära!


Här är jag i mitt supersnygga förkläde som jag fick till julklapp för några år sedan. Redo att sätta igång!


Tankspridd som jag är så borde jag ju fatta att jag skulle glömma något, och det var att se till att vi hade alla ingredienser hemma. Jästen hade jag köpt, alla andra vanliga ingredienser fanns hemma, men kardemumman däremot... Det blev en snabb sväng till S-Market i Hallis medan jästen, smöret, sockret, mjölken och saltet redan var i skålen. Paniken och ångesten av att jag skulle faila med degen var stor, men som vanligt kommer fästmannen till undsättning och "gets me back on track" så att säga. Det jäste och pyste då jag kom hem och rörde runt lite, haha, men tydligen blev nog degen bra för det (bevis på bilden ovanför). 


Här är då resultatet: 4 plåtar med 16 bullar på varje = 64 st enskilda bullar som sedan sorterades i 8 små plastpåsar med 8 st bullar i varje. Haha, matte, j'adore. Receptet finns: Här

Förra gången jag bakade kanelbullar så smakade jag på en, men när man är van vid att inte äta mjöl, så börjar allt smaka mjöl och gegga, men jag kan lova er, han som beställde bullarna tyckte att de blev bästa hittills. *stolt* *rodnar* Jag känner inget sug mot kanelbullarna heller, så det går helt superbra. Som jag skrev tidigare är det nog "bara" chokladsuget som smyger sig på. Men då är jag ju inte den striktaste, så lite 70% choklad någon gång i veckan är helt okej för mig.

Men för er som äter "som vanligt" och blev sugen är det bara att slå ett pling och komma över på kaffe, te och lite kanelbullefika, ifall ni inte tycker att allt detta enbart ska fås av herrn i huset.

tisdag 13 januari 2015

Ett lyckligare jag...

Många gånger har jag trotsat snö och kyla, regn och rusk, för att kunna cykla till föreläsningarna. Jag har också skaffat mig en ovana att starta lite för sent, så att jag alltid måste stress-cykla. Hatar stress! Också därför måste jag trotsa alla väderlekar, eftersom jag kommer försent till mina föreläsningar ifall jag inte cyklar.

Men idag gjorde jag ett undantag. Det har varit underbart lagom kallt väder med snö både igår och i förrgår, och idag när man vaknar på morgonen kl. 07.30 så är det +1 grader ute... -.- Man behöver inte ha en doktorsexamen i "väderfysik" för att anta att det är eller kommer bli otroligt halt under dagen... alltså blev det att gå.

Nu skulle ju inte det här inlägget handla om mina cykelbekymmer, utan om vilka tankar som dök upp medan jag för första gången på länge "gick" till föreläsningen...

Lite mer backstory ännu. I gymnasiet var jag ett tag väldigt intresserad av allt möjligt inom meditation och yoga, "hitta lugnet inom dig" och liknande. Jag minns jag höll en presentation om yoga, mindfulness och våra olika chakran och avslutade den med en gemensam meditationsstund, där jag bad alla att sluta ögonen och försöka föreställa sig saker som jag sa. Jag kunde säga någonting i stil med: 

"Tänk att du befinner dig på en gräsbevuxen äng. 
Solen lyser. 
Plötsligt börjar det regna. 
Men det är inget vanligt regn, eftersom du inte börjar frysa av det, fastän du blir genomvåt.
Du står där och ser ängen framför dig, ser hur allting runtom dig blöts ner av det egendomliga regnet.
Sedan slutar det regna och solen går ner.
Månen går upp  och det börjar växa blommor på ängen.
De växer i månens ljus, i röda, lila och blåa färger.
Du märker att du själv börjar lysa i de vackra färgerna.
Du står där och ser upp mot månen, mitt på en magisk vacker äng.
Du njuter, du är lycklig.
...
Öppna ögonen."


Så tillbaka till verkligheten. Jag traskar i halkan påväg till en föreläsning för andra gången idag. Jag grubblar och funderar om jag kommer rymmas med i franska-kursen, eftersom det var mer anmälda än vad det skulle rymmas i föreläsningssalen (ifall någon är intresserand så slapp jag med, yey!). Jag funderar på en massa andra saker också medan jag går. Min fästman brukar säga att jag ska "sluta tänka så mycket", eftersom jag ena sekunden kan tänka på en sak, för att i nästa sekund komma in på någonting helt annat. Att dagdrömma är min specialitet, och många gånger är jag på ett helt annat ställe när någon talar med mig. Min hjärna lever sitt egna kreativa liv varje minut.

Men plötsligt kommer jag alltså att tänka på psykologilektionen i gymnasiet, på min presentation om meditation och mindfulness, och försöker komma ihåg vad det gick ut på. Mindfulness går alltså ut på att leva i nuet, att vara medveten om nuet och att avsiktligt sätta sin uppmärksamhet på nuet, på det som existerar runtom dig, just nu. Jag stängde ut alla mina andra funderingar och försökte att bara koncentrera mig på allt som fanns runtom mig. Hade jag lagt märke till klottret på en metallvägg tidigare? Hade jag märkt att skylten jag "cyklar" förbi varje dag var fel svängd? Man tror man har sett och vet allt runtom sig, men egentligen har man inte sett någonting alls.

Då jag kom till ett öppnare område, så vek plötsligt molnen sig på himlen och solen strålade fram med all sin kraft. Känslan, att vara fullt medveten om då solen lyser upp ens omgivning och börjar lysa rakt i ansiktet...är...obeskrivlig. Jag blev glad, jag blev jättelycklig och log hela resten av vägen till föreläsningen. Ett konstigt lugn lade sig över mig. Det enda jag alltså gjorde var att jag  koncentrerade mig fullt på min omgivning, och lät alla andra tankar och funderingar vara för en stund.

Vi tror att vi hänger med i en värld som är så digitaliserad att man kan direktsänt följa med ett toppmöte som pågår någonstans på andra sidan jorden. Vi tror att vi hänger med då vi har lärt oss att multitaska och på samma gång som man kör till jobbet eller går till sin skola eller sin föreläsning så hinner man ringa några samtal, chatta med kompisen och bestämma träff, äta en smörgås och t.o.m undvika folk man möter på vägen. 

Allting ska gå så snabbt. Men man glömmer att stanna upp. Inte fysiskt, men psykiskt. Att bara låta hjärnan vila en stund och bara vara medveten om nuet runtom sig. Medveten om de små sakerna. Jag har själv väldigt svårt att inte tänka på allt som jag är delaktig i och "på samma gång rädda världen". Jag hoppas och vill börja förändra hur jag tänker. Att jag t.ex. börjar starta 10 minuter tidigare till en föreläsning och på samma gång som jag cyklar eller går dit så "hinner" jag vara medveten om den miljö som jag befinner mig i. Det skapar ett lugn och jag blir en gladare människa. Kanske ger du också vill ge det en chans. Jag lovar att det blir en intressant upplevelse.


söndag 11 januari 2015

Organisera mera! En miniserie om hur vi organiserar vårt lilla hem

Jag älskar att organisera saker och ting. Att skapa nyttiga rutiner är också ett av mina livsmål. Redan som liten gick jag ofta igenom mina skåp för att ta bort sådant som jag inte använder, kläder som var för små eller bara inte passade mig längre. Jag har nog säkert ett litet tvångsbeteende vad gäller att rada upp små olika saker i någon slags perfekt balans, men även om balansen rubbas bara efter en liten stund, så finner jag det otroligt nog tillfredsställande att ändå ha rett upp det innan.

För mig betyder oreda = stress. Om jag inte skapar en speciell plats för någonting, och inte hittar det sedan när jag behöver det, så blir jag stressad. Genom att t.ex. alltid lägga papper och häften som jag använder/använt då jag studerar i en skrivbordslåda, och papper, räkningar och annat viktigt i en annan skrivbordslåda så sparar jag tid och minskar mitt stress ifall jag någon gång behöver det. Jag tror på tanken att den lilla extra tid det tar att alltid lägga saker på sin plats kommer att löna sig de gånger jag har ont om tid och kanske redan är lite stressad.

Inte är jag ju en organiserande ängel heller, jag kastar nog mina kläder i en hög då dagen är slut, har böcker överallt på och runt mitt skrivbord då jag studerar, men jag försöker ändå alltid att ta mig tid att städa upp och organisera allt igen efter några dagar. Man blir automatiskt mer lugn då saker är på sin plats i ens hem, det kan jag själv intyga.

Jag tänkte alltså att jag med jämna mellanrum ska skriva lite om hur jag/vi organiserar vårt lilla hem, vår lilla lägenhet och kanske lite annat smått och gott. Kanske få någon annan att också ta sig tid att försöka organisera lite mera och på så sätt minska sin stress i vardagen. Lite tips helt enkelt!


Bilder är tagen från min endags bergsvandring på Kanarieöarna för ett flertal år sedan.

Att vara eller inte vara...en kladdkaka

Ibland blir man sugen på någonting chokladigt och då är ju en kladdkaka perfekt! Och eftersom fästmannen inte är så fötjust i mina LCHF-bakverk, så gjorde jag en vanlig en åt honom, så fick vi varsin kladdkaka, haha.

Recept för den vanliga finns här: Vanlig kladdkaka

Recept för LCHF-kladdkakan finns här: LCHF kladdkaka



Kan ni gissa vilken som är vilken?



Enligt mig ser i alla fall båda lika mumsiga ut! Den ena är kanske lite mer mättande medan den andra är myyycket sötare. 

fredag 9 januari 2015

Loppis - En spännande hobby!

Allt behöver inte vara nytt här i världen. Finns det någonting som jag tror bara blir populärare och populärare med åren så är det nog loppisar och second hand-butiker och de går ju också hand i hand med en hållbar utveckling, någonting som intresserar mig väldigt mycket.

Varför handlar jag kläder på loppis?

Jag har många orsaker till att jag går på loppis. Jag gillar att vara lite unik, och genom att handla kläder på loppisar så kan jag få en mer unik stil. Många av de kläder som finns på loppisar finns inte i butikerna, kanske är de från ett annat årtionde eller från andra butikskedjor som inte existerar i den stad/by man är i just nu, i alla fall så kan man hitta alla möjliga olika klädstilar på ett och samma loppis. Det är även väldigt underhållande och spännande, lite som en skattjakt att leta efter ett plagg. Många gånger kan man ha hittat någonting fint, men som varit i fel storlek, men då man en gång hittar någonting i rätt storlek så hoppar man nog till lite av glädje. Det är en sorts glädje som jag tycker är svår att finna då jag handlar i en vanlig klädbutik. Att handla på loppisar är ju också väldigt ekonomiskt, både för mig och för den som säljer plagget. Jag får ett nytt plagg att älska och en annan kanske får mera rum i sina skrubbar. Det är en win-win situation för alla!

Det finns säkert en gräns i början för många, att komma sig för att handla ett plagg som kanske någon annan redan använt. När jag var mindre tyckte jag det kändes obehagligt, men efter att ha konstaterat att det finns någonting som heter tvättmaskiner och att kläderna nog är tvättade innan det sätts upp på ett loppis så är det nog någonting som jag aldrig tänker på mera.

Att lägga upp saker på loppis så har ju också sina fördelar. Speciellt om man själv står bakom ett loppisbord och någon kommer fram och köper ett plagg som man själv inte använt/använder mera. Det gör mig väldigt glad inombords! Den personen har alltså mer nytta av plagget än vad jag har/någonsin har haft. Så får man ju också kanske en liten slant, vilket inte heller är fy skam.

Det finns ju så klar en massa andra saker på loppisar, och i vårt hem finns det också loppisfynd lite här och där i huset, vilket känns trevligt. Man kan hitta allt möjligt på loppisar. Det är en otrolig möjlighet, bara man vågar och orkar sätta ner lite tid på att gräva bland loppissaker.

I måndags var jag och fästmannen till Manhattan - Ett av de största loppisarna i Åbo (tror jag i alla fall) och vi hittade flera trevliga fynd. Här är bilder på några av fynden - Själv anser jag att glasflaskan för mjölk var dagens bästa fynd - och gulligaste också!

Loppis fynd 1 och 2: En glasflaska med en ko på för mjölken. En gammal kaffeburk i plåt.
De två gula burkarna är hittade på "loppis hos min mamma". Finns mycket intressant att hitta i mammas skåp och skrubbar, hehe. De två salladsbesticken i trä är också loppisfynd från tidigare loppisrundor.

Loppisfynd 3 och 4: En gammalrosa längre topp, som också fungerar som en klänning och en slags stickad halvgenomskinlig tröja i ljus gråbrun färg.





Loppisfynd 5 och 6: Två gulliga små ugglehalsband. Jag ääälskar ugglor, tycker de är jättesöta, men har faktiskt aldrig sett en mitt i naturen ännu, hoppas att jag ser en snart någon gång. Har tagit bild på min lilla ugglesamling, där alla förutom fotsmycket längst till höger är från loppisar.

Fästmannen hittade också en tröja och jag hittade också en slags husmorsklänning/förkläde som jag blev förälskad i, men den får komma fram en annan gång.

Jag hoppas att någon annan vågar ta steget att börja gå på loppisar, liksom jag en gång tog. Jag har inte ångrat det en sekund.