Du gav aldrig upp... Tack för allt morfar, vila i frid.

Det har varit tungt de senaste dagarna, veckorna, men speciellt idag. Vi visste nog alla att du skulle säga hejdå förr eller senare, men allt har gått så snabbt. Det känns som det var igår då du talade för allihopa på släktträffen förra året. Du var den som mindes allt, som alltid varit bra på att berätta och det har jag lyckligtvis fått ta del av.

Jag vill inte acceptera, jag kan inte. Jag vet vad man säger, hur nog tiden läker alla sår och livet går vidare, men det är så svårt.

Jag vill ändå försöka. Tänka på glada minnen, alla de minnen jag fått dela med dig. Och de är alla bra minnen. Jag minns än varje gång jag fyllde år hur du lyfte upp mig lika många gånger som jag fyllde, ända tills jag blev tonåring och jag blev för tung, haha. Alla somrar vid villan med dig och mormor, fisket, rökta abborrar. Jag minns hur du satt där vid matbordet och såg ut över vattnet, tog fram ditt häfte och skrev ner vädret, temperaturen, kanske hur många fiskar ni hade fått den dagen. Det senaste konkreta minnet jag har är i vintras när du visade hur jag byter däck på bilen, bilen som du köpte åt mig och lillebrorsan strax efter att du fått veta att allt inte stod rätt till, för ungefär 3 år sedan.

Minnena kommer alltid att finnas kvar, men din personlighet, ditt sätt att leva, det är så svårt att säga hejdå. Du har alltid haft en stark vilja, ända in i det sista. Envis har du också varit, men det som har utmärkt dig mest är hur du aldrig gav upp, hur du alltid var optimistisk och sagt att du nog klarar alla hinder som du tvingas möta.

Du gick bort alldeles för tidigt och det är tungt att veta att du aldrig kommer tillbaka. Men precis som du alltid har varit vill jag också vara stark, också vara optimistisk. Precis som du tänker jag aldrig ge upp. Men först tänker jag sörja, låta det ta sin tid.

Älskad och saknad är du, vila i frid kära morfar.. <3

Jag flyr alltid till musiken när jag har det svårt, eftersom musik kan föra fram så mycket som inte ord kan. Toshiro Masuda - Grief and Sorrow, var det stycke jag spelade när jag spelade på min första begravning som kantor, och det tröstar mig ikväll också som det tröstade de som miste sin kära den gången.